Det hampar sig

Jovars! Nu börjar det äntligen likna något. Jag har ju följt Prospero på AIS’en sen jag fick reda på vilken båt jag fått. Lite avundsjukt skvalpade det i tarmen när jag såg att hon var på väg till Sankt Petersburg, bara några dagar innan det var dags för mig mönstra på. Men vad tusan, det kommer väl säkert fler roliga hamnar.

I tisdags ringde min kontaktperson och meddelade att jag med största sannolikhet skulle få mönstra på om fredagen, i Västervik. Perfekt tänkte jag och lade ett bud på en söt grammofon från 70-talet av märket Philips . En sådan där orange sak med förstärkare och högtalare i locket och som kan gå på både på ström och batterier. Precis en sådan jag av någon dum anledning gjort mig av med för många herrans år sen.

I onsdags morgon, efter några få timmars sömn och ytterligare en ”sista natten med gänget”, fick jag besked att det blivit ändrade planer. Påmönstring i Gävle redan torsdag. Kontentan blev att jag nu ligger här på mitt hotellrum med en påse smutstvätt i bagaget och en auktionvunnen grammofon i Västervik. Men det finns väl ingen anledning att klaga. Det finns tvättmaskin på båten och Bussgods finns väl just för att man skall nyttja deras tjänster.

Sen några timmar har jag också lärt känna en av mina medarbetare. Jag har agerat reseledare för en av styrmännen, en kille från Filippinerna. En ypperligt trevlig man som fick ändrade reserutt och blev snuvad på en natt i Manilla. Det resulterade i att han fick byta om från shorts till långbrallor på Centralens parkering. På tåget satt vi inte bredvid varandra och han fick chans att sova lite. Med all sannolikhet välbehövligt eftersom han vart på väg i drygt 36 timmar. Själv språkade jag med mannen vid min sida hela vägen. Väldigt trevligt, tyckte jag. Och han också.

Sen stod taxin och väntade utanför stationen och vi blev transporterade till Clarion. Det enda vi inte vet är när vi blir behöver gå upp eller när vi kommer bli hämtade. Men jag antar att någon förr eller senare knackar på dörren och meddelar att det är dags. Vi spatserade ganska snabbt ner till restaurangen men det verkade för simpelt att be om en engelsk meny så jag översatte. Jag klarade det ganska bra. Ganska bra… det enda jag gick bet på var ”Beurre Sauce”. Att franskans beurre är smör det vet jag ju, men att smör på engelska heter butter tog det närmare två timmar att komma på. Suck! Jag drack upplysningsvis Ramlösa till maten så jag kan inte skylla på alkoholintag. Å andra sidan har jag ju hunnit med att döda några hjärnceller även detta år. Apropå alkohol så kan jag meddela er som hängt med från början att jag klarade den där tentan som jag skrev om i inlägget ”Isn’t life a bitch” (081218)! Skål!

Okej. Det är väl dags att försöka somna in och hoppas på en lugn natts sömn utan mardrömmar om sjunkande skepp eller ungar som är ensamma hemma, säljer bohaget och köper knark för pengarna. Det är ju sådant som tenderar att dyka upp en natt som den här.

Jag hoppas innerligt att det skall fungera bra att skriva en rad här och där. Kommentarsfunktionen är inte optimal på något sätt men skriv gärna en rad ändå. Där eller i gästboken.

Kärlek!
Joanna