Äntligen!

Igår var jag för första gången i mitt liv nere i en tank. Det var med en lite hisnande känsla jag äntrade kanten och började klättra ner längs lejdaren. Det är inte olusten över tanken på att fumla, tappa greppet och sen landa som en död sill på botten eller insikten att jag omedvetet lyckats skaffa en fiende som får för sig att stänga in mig – nej, det är känslan av att gå ner i ett enda stort mörkt hål. Dött. Tomt. Mörkt. Efter att ha inspekterat fyra tankar har jag redan glömt att jag överhuvudtaget tyckte att det var lite läbbigt första gången.

Vi fick ju en ny bås och överstyrman i förrgår och den nya båsen, Lasse, har redan lärt mig en massa saker. Jag har varit med och bytt packingar i ventiler, känt på spelen (som används vid förtöjning), kollat spolkanonerna (för att göra rent tankarna) samt lite annat smått och gott.

Sen två dagar tillbaka har jag även praktiserat en del bordtennis. I förrgår spelade jag och Lasse, kapten, i över en timme. Jag har inte spelat pingis på minst 20 år. Haha, det var skitroligt. I går gjorde Jens, som är 1:e maskinist, oss sällskap. Jens har redan fått en guldstjärna i min lilla bok. Någon av de första dagarna frågade jag om vi inte kunde ordna popcorn. Det finns chips, jordnötter, godis och lite annat smått och gott i slabben, men det lockar inte så värstans. Popcorn däremot, helst med Tabasco, går ju allt som oftast ner. Anders, kocken, skrev upp det på sin lista. När det var avlösning utanflör Slite körde Jens in folket med MOB-båten och hade uppenbarligen en liten stund att strosa omkring på. När han kom tillbaka hade han köpt popcornfrön… behöver jag säga mer?

I går kväll hade jag min första riktiga vakt. Typiskt. På fredagar är det ju, som väl tidigare nämnt, myskväll till På spåret. Denna gång med chips och dricka i kaptens hytt. Min vakt är 8–12/20–24 så jag kunde inte mer än låtsas att jag tyckte det var det absolut barnsligaste sättet för vuxna män att umgås på.

Hur som helst så är vi i alla fall på väg, det gungar lite, men på väg är vi. Mot Riga!

Hörs!
Joanna

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *