Riga – HYRRA!

riga00° 00,0′ N, 000° 00,0′ E – Riga – Regnigt och kallt!

Jamen. Då har jag inte bara ankommit min första riktiga hamn, utan även hunnit med att gå i land. Ni får ursäkta. Jag räknar inte Gävle, trots att vi först efter att jag mönstrat på, gick för att lossa. Det hade varit allt för oromantiskt.

Vi kom fram till Riga i går kväll men fick inte ta lots förrän i morse. Således ankrade vi till morgonen. Jag gjorde inte så mycket praktisk nytta när vi lade till. Men eftera vad jag har hört kan hända om man gör fel tyckte jag det kändes bättre att lära genom att observera. ”Gör om – gör rätt!” kan bli svårt om nävarna slitits loss av något spel.

Efter att vi förtöjt fick vi reda på att det inte fanns någon last ännu och att det kunde dröja tills kvällen. Eftersom jag egentligen hade ledig dag tog jag det lugnt och fick glädjen att tjatta med min bror en stund. Det var länge sen vi både pratades vid och sågs. Resultatet blev att jag missade lunchen med tre kvart. Som tur var stod rostbiff och pastasallad kvar. Alla hade trott att jag sov…

Alex, 1:e maskinisten på andra törnen, bor i Riga. Han tog hit sin familj och visade båten. Sen hade han vänligheten att ta med mig, Peter och Jens in till Riga. Han bjöd både rundtur och kulturhistorisk information och fick också äran att agera bank, när mitt och Peters VISA-kort inte fungerade i affären.

Eftersom vi missade middagen ombord, oxfilé typiskt nog, tog Alex med oss till ett intressant matställe. De som känner mig vet ju hur jag fascineras av utsmyckningar i form av lyktor, ljusslingor, renat och tomtar- not! Hade jag önskat kunna flyga hit någon på 10 minuter hade jag utan tvekan ringt hit Jonas, bara för att få dela ögonblicket med någon likasinnad. Stället bjöd på god mat och faktiskt, även om ni inte tror på det, så gick det att få en öl till maten. I övrigt var det som en hybrid av Edet Rasta, Tyrolen på Liseberg och restaurangen på IKEA. Det var som en buffé med 5–6 avdelningar där man kunde välja av hur mycket som helst. Själv blandade jag goda grönsaker hejvilt och toppade därefter med en ladda revben.
Till detta ställe går tydligen mycket turister, men en söndagkväll som denna var det tydligen relativt tomt, även om det var en hel del folk. Bygget består av tre våningar och vi satte oss på bottenvåningen där det även fanns en avdelning för leksugna barn. PÅ denna våning inhystes också en bar samt en buffé med tilltugg. Denna hann vi dock inte att inspektera närmare. Inredningen bestod av rustika bänkar och bord som gav alpkänsla. Men det var faktiskt utsidan som fick mig att ifrågasätta konceptets smaklöshet. Har företaget en egen utsmyckare som glömt ta sina piller? Och ingen vågar säga till med risk för livet? Eller är det en tysk-amerikan med för mycket pengar som bestämt sig för att förverkliga en dröm? För att försöka förklara så är det ett ställe jag skulle kunna tänka mig att mina vänner skulle ta mig på en möhippa. Rent hypotetiskt då, eftersom jag finner det lika otroligt att jag skulle gifta mig som att jag själv skulle välja att äta där.

Jag tog lite bilder så jag skall slippa förklara. De är inte av bästa kvalitet men visar ändå lite granar, tomtar, renar och andra animalistiska skapelser. Jag tror att de ger er ett hum om vad det handlar om. Först kände jag mig lite hemsk mot Alex när jag beskriver stället eftersom det var han som så vänligt tagit dit oss. Men han berättade att han själv föredrar de något mindre restauranger en bit utanför stan, men att de här säkerligen skulle finnas något som passade oss alla. Och det hade han ju attans rätt i!

Tack Alex, både för lån av pengar och att du hade lust att förbarma dig över oss. I synnerhet mig, som således inte bara ankommit min första hamn, utan även fått möjligheten att gå iland och se staden vars hamn tog min…ja… vad skall man kalla det…sjömansoskuld?

Det händer väl inte allt för ofta i dessa tider, att ”vi” sjömän har tid att gå i land och dessutom få sajtsing.

HYRRA!
Joanna

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *