Man är ju inte äldre…

Jag är kluven. Jag fick ett mail av en god vän med en länk till en artikel om nåt nytt program. Eftersom jag extremt sällan ser på TV i allmänhet och inte alls sen jag kom ombord, ögnade jag igenom saken och fattade typ nada. Sen försvann det ur minnet tills dagen därpå. Ty då fanns att läsa om denna Anna Planka över allt. Flåt, det var elakt. Jag är ju faktiskt mer planka än denna kvinna. Anna Panka funkar inte heller så troligen får det bli så som det är, vilket kanske är det bästa. Anna Anka. Ja, man är väl inte roligare än man gör sig. Antagligen tycker hon att jag är totalt galen som lever på CSN-lån för att läsa till något så okvinnligt som sjökapten.

Det var i princip oundvikligt att missa alla artiklar kopplade till henne och det där programmet (som jag inte gråter över att jag inte sett). Jag brukar normalt inte läsa sådan skit, men ibland går det inte att undvika att ta in en rubrik eller några rader.

Jag kunde hålla mig ifrån det fram tills dess att jag såg hennes ålder. Då log jag illmarigt. Denna blonda häxa – nej, jag har inget emot blondiner – fixad och piffad, är några år yngre än jag. Jag trodde beppot var i runda slängar 45+. HAHA! Okej förlåt igen, hon säger faktiskt i artikeln att ”man skall acceptera att man åldras och att det har gått till överdrift”. ”Braaaa!”, Anna! Därefter kommer ”Att man söker en ungdom som inte existerar och slutar som en skräcködla”. Men där tappar hon mig. Pratar hon om sig själv? Jag vet ju att det är lätt och vanligt att byta ut jag mot man när ”man” inte är riktigt bekväm med att det man säger gäller en själv. Har hon helt enkelt kommit till insikt, utan att veta om det?

Jag brukar sällan tycka att folk är rent anskrämliga. Inte heller går jag omkring och ser en massa människor som är snygga/vackra. Vare sig på film, internet eller i Femmanhuset. För mig blir människor vackra för att de är fina människor. Ta Brad Pitt som exempel, som så många tycker är både vacker och sexig. Okej, jag kräks inte när jag ser honom och han är inte ful. Men jag kan inte säga att jag tycker att han är vare sig vacker eller sexig. Han skulle nog hamna i genren ”glassig”. Däremot finns det människor i min närhet, både tjejer och killar, som jag finner otroligt mycket vackrare och sexigare. Vanliga människor. Hur fan kom vi inte på det här egentligen…?

Det jag ville säga är att jag tycker Anna Anka är rent anskrämlig. Hon ser ut som en i ansiktet stelopererad mupp, med en frisyr som gick ut nittonhundraåttiosju. Dessutom har hon drag som får mig att tänka på anorexi. Eller om det kanske är hyperthyreos. Jag vet inte. Ful är hon i alla fall. Enda skillnaden mellan henne och en anka är att hon tagit näbben, kokat den i nån lösning till en slemmig soppa, och därefter sprutat in detta lite här och där under huden.

Men det var inte det heller det skulle handla om. Egentligen. Jag är kluven, som sagt. Skall jag börja läsa skiten som florerar på våra löp, och helt enkelt roa mig med att kommentera och skriva om det? Sedan jag lästa om AA så har jag gått lite djupare in i stuff som jag annars inte skulle ägnat en sekund. Jag märker att vissa reportage och artiklar triggar mig att skriva vad jag tycker om saken. Men är det slöseri med tid? Risken finns att jag kommer reta upp mig på både på journalistik och ämnesval. I slutänden kanske det resulterar i att all min sköna fritid tvångsmässigt går åt till att blogga om totalt meningslösa saker. Att mina närmaste vänner blir de där som når klimax i samma stund som de postar dagens första kommentar till en artikel på aftonbladet.se.

Jo. Jag gillar ju att skriva och reflektera om saker och ting. Sådant som berör mig eller på annat sätt är mer… jag vet inte… ligger mig närmare till hands, helt enkelt.

Men jag måste erkänna att det känns lite skönt att skratta åt ruggugglan. Åt att jag tycker hon ser minst fem år äldre ut än mig, fast hon är yngre. Jag ser fram emot att fylla mina fyrtio. Har sett fram emot den dagen sen jag var 34 år. Om min skadeglädje över hennes ålder/utseende är ett tecken på 40-årskris, så är det väl det.

Man är ju inte äldre än man gör sig!

Mumma!
/J

2 Comments:

  1. Jag tycker nog du är mer till din fördel på ”före”bilden-frånsett färgen. Vad gällerAA så är ju hon svenskättling. Borde hon inte inse att hon skulle byta namn?
    Hennes frisyr gick nog ut redan 1967.
    En som var med.

    Tack för komplimangen även om den just i relation inte säger så jävla mycket. Men man får vara glad för det lilla och det hade vart klart värre om du gillar den andra bättre. Får jag välja mellan färg och läppar så förblir jag nog helst mitt gråa jag. /J

  2. Att man kan spränga en anka vet jag. och jag vet vem Kajsa Anka är… och Arne Anka, så klart. Detta ank-exemplar är jag lyckligt ovetande om.
    Hoppas att du mår som en prinsessa

    Tora!
    Har du känt att jag tänkt på dig intensivt den senaste veckan, tro?
    Du har inte missat något vad gäller ankor. Vill du se en anka rekommenderar jag i stället en promenad till och i Slottskogen. Dessutom ett bra sätt att rensa och klara tankarna på. Prinsessa är att ta i, snarare passar jag in i genren ”trött högskolestudent”.
    Du finns i mina tankar…
    Puss på mun!
    J

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *