I ett sköte om natten…

Jag har investerat. En styck hängstol, monterad i en kolossal ställning, pryder mitt lilla rum. Inte lika estetiskt vackert som om den hade hängt i taket – men attans vad skönt!

Gungan ger mig associationer till ett stort sköte, och om det är samma känsla jag kan ana i min mage när jag kryper in där, som när en kille ”kryper på en tjej” – då vill jag bli pojke i nästa liv.

Kvällen tillbringades i ”skötet”. Så klart. Jag pratade där med Fräulein K, och bland det sista hon säger är att det ju egentligen inte anstår en blivande sjöman någon annan form av sovplats. Men nu är det väl snart 30 år sedan hon var till sjöss i egenskap av motorman och mässjänta. Och nu är det ju ingen hängmatta, men den är så stor så jag faktiskt kan ligga i den.

Jag somnade till fantasierna av att ha monterat upp den i hytten på nästa fartyg, som jag mönstrar på någon gång i slutet av oktober. Med tanke på mitt ursprung så finns det väl säkert någon genetisk förklaring också, till att jag känner mig hemma i den. Jag har redan kollat träd i omgivningen där den kan hängas upp för en lässtund i det gröna.

*******************

Jag kan riktigt höra hur vinden susar utanför ventilen. Ljudet är så grymt likt ”riktig” sjövind, och jag ligger länge och njuter i min sovdimma. Jag hör kluckande ljud och ler åt drömmens påtagliga närvaro. Jag hamnar i något slags halvvaket tillstånd men i bakgrunden anar jag den vind jag är van vid att höra, den genom fönsterspringan. Jag väntar på att drömvinden skall börja harmonisera med den riktiga vinden ju närmare vaket tillstånd jag kommer – men icke. Istället försjunker jag åter i sömn.

Åter tränger sjövinden in i mitt medvetande, fortfarande i oharmoni med fönstervinden. Jag blir nästan lite irriterad. Samtidigt hör jag plötsligt vågskvalpet igen. Herrejösses! tänker jag.

Jag minns en period för några år sedan då jag drömde så verkligt så jag missade viktiga saker, eftersom jag trodde att jag redan sagt och gjort dem. Vilket jag då inte hade gjort, utan bara drömt. Det blir så dumt då.

Vågskvalpen är väldigt tydliga om än långt bort, men jag kan inte riktigt orientera var det kommer ifrån. Vågskvalpen kommer mer från babord än sjövinden, som nalkar sig från styrbord. Jag är inte så vaken så jag vill vakna helt, men tycker inte heller att jag är borta; men visst fan ÄR det vågskvalp –  och på något sätt så går den i takt med sjövinden.

Jag ligger länge och funderar på om jag är galen. Ingen av gamarna är hemma så det kan inte vara film eller spel. Jag somnar om igen. Vaknar igen, och bestämmer mig för att nu får det vara nog. Jag hör vågskvalp och jag hör sjövind och nu vill jag ta mig fan veta vad den kommer ifrån. NU!

Jag lämnar motvilligt skötet, orkar inte leta efter glasögonen, och anar således bara ett grönt ljus en bit föröver. Nej, det är ingen lanterna jag siktar. Det är displayen på stereon. Jag somnade visst med den på, tänker jag, samtidigt som jag ser att den står på ”Turner” och att ljudet kommer från dess högtalare.

Jag skrattar gott för och åt mig själv där jag står i natten, för jag hade verkligen ingen aning om att P1 kör ”ljudmattor” i form av havsskvalp på nätterna, när det inte är sändningar.

För det gör de väl?
/J

2 Comments:

  1. Sv: Nej jag kommer från Kungsbacka, lite utanför Göteborg, men nu bor jag äntligen i stan!
    Javisst, Kerstin är min mamma och det skall jag absolut hälsa till Anthon!
    Till sjöss alltså? Det låter härligt, blir det länge?
    Jag vet inte riktigt hur det går, bara att jag vill bli av med den här tråkiga läsperioden.
    Ha det så fint och lycka till på havet! Du får försöka uppdatera bloggen så gott det går helt enkelt.

  2. Hej och tack detsamma! Roligt att du kom ihåg min bloggadress 🙂
    Ja vi ses i oktober!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *