Är man rädd så är man.

Ibland vet jag inte vad jag tycker, eller skall tycka, om vissa saker. Jag kan sitta och resonera med mig själv utan att komma fram till något som helst tillfredsställande beslut.

Ett exempel är när det skall etableras boende för psykiskt sjuka eller kriminella. Det är klart att det blir protester och jag förstår det. Är man rädd så är man. Däremot har jag svårt att förstå att man protesterar mot boende för funktionshindrade och utvecklingsstörda bara för att de, med sina tillrop och eventuellt avvikande utseende, kan skrämma områdets vackra och normalbegåvade barn. Ibland är det inte konstigt att barn blir som de blir, när de har föräldrar som är som de är.

Å ena sidan kan jag tycka att det skulle vara lite obehagligt att veta att det i grannhuset bor medborgare som också hör röster i huvudet och pratar med sig själva, eller gör allt det där som jag själv bara tänker att jag skulle vilja göra. De känns på något sätt lite läskigare än kriminella eftersom de möjligen kan vara lite mer… vad skall vi kalla det? Spontana?

Nu är det ju så att någonstans måste dessa människor bo, det är vi säkert alla överens om. Men vad fan skall vi göra av dem? Avbefolka Gotland och skicka dit dem? Synd på så fin natur, tycker jag. Även om det figurerat några historier där vårdare/skötare misskött sig eller där de boende kunnat komma och gå utan kontroll, så inbillar jag mig att de är under mer kontroll än de som lallar omkring vind för våg på stan. Som tur är så är vi inte varse antalet ”störda” som struttar omkring oss och som redan har begått brott, eller kommer göra det inom en snar framtid. Det kan vara aningens lättare att se vilka som inte skött sin medicinering sen en tid tillbaka eller vilka som trippat lite vid sidan om.

Jag är, dumt nog, sällan rädd när jag spatserar omkring på stan. Vare sig dag- eller nattetid. Däremot gör det mig rädd att det finns så många människor där ute som gör saker som man inte bör eller får göra.

Jag har besökt en av de på senare tid omtalade sajterna som hänger ut sexbrottslingar. Naturligtvis är jag kluven till det också. Å ena sidan tycker jag att det är det ultimatasta straffet av dem alla. De känner sig antagligen lika utsatta som sitt offer gjorde. HAHA – Skit skall skit ha! Men om detta nu är en människa som tagit sitt straff och sen faktiskt hittat hem? Ponera att vi, genom hänga ut denne offentligt, istället skapar en särling som börjar begå fler eller andra brott och således kommer ligga samhället till last resten av sitt liv. Är vi villiga att ta den risken? Hur mår den uthängdes familj? Vem tar hand om dem när de blir mobbade och utstötta. Jag har nämligen ytterst svårt att tro att de går oberörda ur något sånt här. Fast det är klart, den dagen det kommer fram att trevliga Maria Johansson på 3:e våningen åter igen gjort sig skyldig till sexuella övergrepp, då blir vi nog förbannade för att vi inte visste att det bodde ”en sån där” i svalen. Tyvärr tror jag att det är så illa så vi mycket väl skulle kunna efterkonstruera – både det ena och det andra – även om det verkligen inte hänt något. Är man rädd så är man.

Första gången jag bläddrade runt på sajten fann jag faktiskt en som jag visste vem det var. En bekant till en bekant som jag dessutom har telefonnumret till i min telefon. Om jag tycker det är ruggigt så undrar jag naturligtvis vad min bekant, som jag inte träffat efter att jag läste detta, känner.

I morse gick jag på nytt in på sidan och plockade några namn på måfå. Det är ju ingen uppmuntrande läsning direkt och jag rekommenderar inte dig som gråter när Bambi ramlar på isen, att söka upp dessa sidor. Du kan istället ägna dagen åt att samla in pengar till Bris – eller, varför inte ta en funderare på varför din dotter haft konstanta urinvägsinfektioner de senaste 3 åren..

I dag läste jag om en man som fått 5 år av tingsrätten men sänkt till 4 år och 6 månader av hovrätten. Våldtäkt på barn, sexuellt övergrepp på barn samt grovt vapenbrott. Om ni stöter på fallet så blir ni antagligen lika förvånade som jag över vad skillnaden mellan våldtäkt på barn kontra sexuellt övergrepp på barn, kan vara. Självklart är det han gjort vidrigt, men det är just idag inte det som skrämmer mig mest. På sidan finns en länk till en bild på mannen, vilket visar sig vara en artikel från maj 2008. På bilden ses den nu dömde överlämna en namnlista till socialnämndens ordförande i berörd kommun – en namninsamling mot det planerade ”värstinghemmet” för unga män. De boende tycker det är konstigt att grannarna inte tillfrågas innan en sådan här etablering. Artikeln avslutas med att informera att ”man kommit överens med gruppen som lämnade namnlistorna om att ordna ett möte med utvärdering i oktober” (verksamheten skulle starta i september). Av datumen att döma i domen ser det ut som Mr ”jag-har-svårt-att-hålla-kuken-borta-från-småflickor” kan ha haft svårt att närvara vid det mötet.

Undra’, sa flundran, om farbror är en torsk!

Joanna