Så. Då har jag för första gången angjort Stockholm. Borträknat är förstås de gånger det varit i egenskap av passagerare på någon finlandsfärja. Det har ju hänt. Både i vuxen ålder och som barn, då vi åkte till moster Kajas stuga utanför Tammerfors.
En av de få saker jag verkligen ångrar här i livet är, att jag inte tog vara på det finska språket. Det var mitt första språk, jag fick det med modersmjölken. Mamma och Mummu (R.I.P) har alltid pratat finska hemma så det gick väl knappast en dag utan att jag hörde språket.
Men jag är inte helt borta. Det ligger där och lurar någonstans och ju mer jag hör stuvare, radiooperatörer och hamnarbetare prata, desto mer vaknar det till liv. Visst, det är ju inte så att jag kan klara mig själv i de finskspråkiga delarna av landet ännu, men ge mig några år så skall vi se. Bara det känns som ett skäl till att jag skulle kunna tänka mig att segla i Östersjön. Kotka – Lübeck skulle passa fint. Gärna på ett fartyg som Vikingland. Kotka – Göteborg skulle inte heller vara dumt. Den traden trafikeras idag av Stena Foreteller. Å andra sidan har jag ju inte sett övriga världen, och inte seglat på de riktigt stora haven än. Å tredje sidan så har jag haft 40 år på mig att resa runt i världen och inte gjort det särdeles mycket ofta.
Vem vet? Nästa gång kanske jag hamnar på ACL, seglar jorden runt och bara älskar det. Men just här och just nu gillar jag Östersjön. Fan vad enkelt det är att tycka att något är ett bättre alternativ i jämförelse med en annan, som jag aldrig ens prövat. Sen att jag är på gränsen till att få tankfnatt (tack för det ordet Uno), är en annan sak.
Men. I måndags kom jag alltså till Stockholm. Louddens oljehamn är belägen vid Gärdet, och när vi låg alongside pekade fören rätt mot Fjäderholmarna. Det är ett av de få kobbarna i Skitholms skärgård som jag faktiskt besökt.
Planen var att käka lunch med min gode vän Tim, tidigare arbetsgivare och kollega på e-butik.se. Så blev det. Bjuden på både sushi och fika. Minsann. Detta toppade vi med snack om båtar och bröllop. För jag tror faktiskt att det är så, att jag fått mitt livs första ”riktiga” bröllopsinbjudan*. Vi har inte setts sen vi var ute och fiskade i november förra året. Trevligt, både nu och då.
Nu blev det så att jag kunde smita ifrån fartyget lite tidigare än först planerat, vilket gjorde att jag fick möjlighet att träffa ET också, innan Tim. Hon jobbar med digital bildbehandling på Projektor, ett företag som håller till på Hornsgatan. Hon är även den som genom åren är absolut största ”orsaken” till att min firma kan sälja stämplar. She’s the main creator of art stamp designs in the company. Åh, kunde inte låta bli. Men det lät ju så snyggt på engelska. Vad som säkert inte låtit lika vackert är alla de haranger jag öst ur mig genom åren när vi suttit och arbetat med bilder/motiv. ET är äckligt duktig på PS. Visst, det bör hon ju rimligen vara eftersom hon arbetar med det. Inte bara det, hon undervisar i skiten också. Jag förstår inte hur hon har haft tålamod med mig under alla år. För det första så lär jag mig aldrig PS tillräckligt bra. Lyckas hon slå in ett moment så hinner jag ju glömma det tills nästa gång. För det andra så kan jag vara rätt bra på att komma med förslag. På vad hon kan göra.
Men någon trevlig sida måste hon ju tycka att jag har eftersom hon är min längsta vän, i tid mätt. Vi gick på gymnasiet tillsammans så det bör ju bli 22 år nu. Vi hade ett fotolab ihop en gång. 1990 var året. Det var i en nystartad kulturförening som hette Berget. Som grannar hade vi bl a Häckner. Jag funderar på hur många bilder denna människan har av mig. Inte Häckner alltså, utan ET. Det måste vara tusentals som tagits genom åren. Jag får återkomma till ET känner jag. Finns väl säkert någon historia att berätta där hon är inblandad. Men innan jag lämnade henne tog hon som vanligt lite bilder. Hon tyckte mitt hår skulle kunna bli ett lämpligt objekt till eleverna att arbeta med på den kommande kursen i friläggning. Hon är en fin människa och en mycket älskad vän. Jag är lite för dålig på att tala om det för henne ibland bara, tycker jag själv.
Peace!
J
* Detta är en modifierad lögn, alternativt en sanning med modifikation. Om ämnet bröllop ger mig lust att skriva framledes skall jag förklara närmare. Då får du avgöra själv, vilket som stämmer bäst.