Jag överväger att ställa larmet på telefonen för att inte sova över bytet. Jag är på väg till Dan och har en bokad bilett till Sala, med byte i Katrineholm. Kvällen före avfärd visar det sig att Dan skall in till radion och länka nyhetslåt, så jag kommer att hoppa av i Västerås istället. Det fungerar ju lika bra, men självklart hade jag hellre skippat bytet. Ett tågbyte är ju alltid ett tågbyte. Jag behöver dock inte bekymra mig över att sovandes åka förbi Katrineholm.
***
Vintern 1947. En bottenfrusen Östersjö. Flygvapnets plan och piloter används för första gången för att bedriva isspaning. I stället för att övningsflyga uppe i Bottenviken skickas Nils och hans kamrater upp i luften för att få en överblick över issituationen, i och kring de svenska haven. I spaningen ingår också att spana efter fartyg som sitter fast i isen.
Men det var inte bara spaning de sysslade med. Besättningen stod på däck och vinkade till sig uppmärksamhet. Med hjälp av signalflaggor meddelade fartyget vad de behövde. Piloterna i sin tur bekräftade genom att kasta ner metallhylsor med meddelande i. Det fanns inget radiosystem att kommunicera med då. Inte mellan flyg och fartyg i alla fall.
– Jag fick ha Stora signalhandboken i ena handen, berättar Nils. Sen återkom vi och släppte ner förnödenheterna på isen med hjälp av fallskärmar.
Sen berättar han om det ryska fartyget i Kielbukten, där besättningen sprang in så snart ett flygplan närmade sig. Men en gång stod de kvar på däck.
– De höll som bäst på att slakta en säl och det var klart att de inte ville springa in och lämna den där, säger han och skrattar.
Ungefär på samma ställe låg Manfred af Verkebäck infrusen. Till dem, berättar Nils, skickad de ner en evaporator*.
Det lyser till i hans ögon när han förstår att jag mycket väl vet vad en evaporator är. Och jag gläds åt att få lyssna på Nils – i dubbel bemärkelse. Jag känner främst en tacksamhet över att få förtroendet ta del av hans historier, lika mycket som jag fascineras av berättelsen i sig.
Vi närma oss Katrineholm och det börjar bli dags för mig att gå av. Jag känner att jag mer än gärna hade gärna åkt vidare till Stockholm och fått höra Nils berätta mer från sina år som pilot och flygledare. Sen tänker jag, att jag bara halvannan timme tidigare önskat att jag bokat direkttåget till Västerås. Hade jag gjort det hade aldrig träffat Nils. Kanske någon annan – men inte Nils. Det hade varit synd. Mycket synd.
/J
* Evaporator – en apparat som används ombord, än idag, för att tillverka färskvatten av saltvatten.