Nu. Och lite då.
Är utbildad sjökapten som föredragit att segla matros. Har läst Kreativt skrivande A och Psykologi A på distans och halvfart. Jobbade halvtid på Chalmers efter sjökaptensexamen, i forskarlaget Human Factor, och hade funderingar på att doktorera inom psykosocial arbetsmiljö ombord. Så blev det nu inte. Påbörjade en masterutbildning – Riskhantering i samhället – men tog en paus då jag fick jobb som sjöövervakningsledare på Försvarsmakten i september 2015. Betar av de kvarvarande kurserna på Mastern vid sidan om. Just nu ”Leadership in cross cultural contexts” på Linnéuniversitetet. Du finner min meritförteckning här.
Ullen
Älskar ull. Den har tagit över mitt liv. Underbart. Du kan läsa mer om det på ”firmasidan” – Fröken Paraiso. Om du vill.
Vänner.
Jag har nästan alltid, med några få år av socialcelibat, varit igång och haft en massa människor runt mig. Bekanta. Bekantas bekanta. Sen har jag haft de som stått mig nära, några få. Träffade mannen i mitt liv. ”Förlorade” mannen i mitt liv. Hårt. Har gått vidare. Återfått balansen med mitt eget i relation till nära, kära och vänner. Det får vara så nu. Kanske för alltid. Kanske inte. Har fortfarande ett stort behov av att få bara vara. Med mig själv. I mig själv. Funkar dock i närhet med de nära och kära som finns där nu. Tack och lov.
Fortplantning.
Jag har gjort mitt. Jag har nog haft tur. Eller så har jag, trots att jag inte är en bullmamma, lyckats fostra hyfsat välartade barn. Eller kanske just därför. Tre stycken är de. Linus (26), Gustav (24) och My (18). Killarna är utflyttade och My bor med mig. Nu kan det inte bli fler barn även om jag skulle vilja. En hysterektomi i december 2015 visade att livmodern vara 10 gånger så tung som en normal och full av myom. Det största var 9,5 cm. Vill du läsa mer om Erzebeth – fanskapet döptes till det – så går det bra att göra det här. Det är mitt bidrag till de kvinnor som får samma besked och letar mindre klinisk information. Själv googlade jag som en idiot när jag fick beskedet att hon måste ut – med alla frågor det kan innebära.
Att skriva.
Jag gillar att skriva. Somliga har sagt att de tycker om att läsa det jag skriver. Jag sticker iväg ibland, både kroppsligen och själsligen. Somliga har sagt att de vill veta var jag håller hus. Då är att skriva vad jag gör ett bra sätt att förmedla detta.
Jag är ingen författare, skribent eller poet. Jag bara skriver för att det gör mig gott. Således kan det gå långa perioder då jag inte skriver alls. Jag vill inte skriva på beställning eller ”bara för att”. Jag har ingen ambition att tillfredsställa någon annan än mig själv med mitt skrivande och skiter således högaktningsfullt i om någon läser. Å andra sidan blir jag väldigt glad om någon gör det.
Sant eller falskt?
Tanken med bloggen inledningsvis var att försöka skriva var jag befinner mig. Då närmast vad jag gjorde när jag var till sjöss. Ibland blir det tankar och reflektioner. Ibland bara ord. Numer kan det bli en bild. Jag tänker inte ljuga när jag skriver. Det jag skriver behöver dock inte vara sant.
Så är det bara.
(senast uppdaterad 2017-02-21)