On board!

60° 41,6′ N, 017° 13,7′ E – Gävle – Kallt

Det har varit en strålande vinterdag idag, precis som igår. Och det var tur eftersom jag och filippinaren fick mönstra på ute på redden. Jag erkänner att ett kryddmått av svindlande obehag strök förbi när jag insåg att mina första steg ombord på ett riktigtriktigt fartyg skulle föregås av klättring längs en vinglig repstege från en lotsbåt. I ärlighetens namn var jag ännu mer orolig över att den av Dan stora, svarta och lånade reseväskan skulle tappas i havet. Eller, att de skulle resonera som så att man faktiskt får ta ombord sitt bagage själv. Fast, det var väl inte resväskan jag oroade mig för utan snarare det som den innehöll. Mina stickgarner till exempel.

Dessvärre får jag göra alla skadeglada läsare besvikna med att det gick alldeles utmärkt. Prospero var fullastad så det blev inte så många meter att klättra. Däcket var dock glashalt och det finns betydligt bättre lämpade skor än Converse för isigt underlag. Men, jag ramlade inte! HA!

Det var fler som mönstrade av och på, plus att det var inspektion av både Sjöfartsverket och DNV (klassningssällskap), men framåt kvällskanten hade jag kommit i ordning både komfortabelt och administrativt. Jag har redan en hållhake att ta till om någon är dum mot mig. Eftersom det var fredag i går blev jag varse att det är ”tradition” att kolla på På Spåret klockan 20. Min kära vän Tora hade godheten att dra med mig på inspelning av semifinalen i höstas och nu förstår jag meningen med det. Jag har, ytterst vänligt men bestämt, hotat att avslöja vilka som är i semifinal om jag av någon anledning planeras bli illa behandlad. Tadaaa! Skall jag vara ärlig så känns det dock inte som att det kommer behövas. Jag är väldigt glad för det välkomnande bemötandet jag fått.

I övrigt är jag trött som bara fan. Jag har inte ”jobbat” eftersom jag är ledig på helger. Däremot har jag pluggat matte, det ni! Men grejen var att jag sov ganska dåligt på hotellet och nästan ännu sämre i natt. Vaderna har smärtat och krampat av träningsvärk och jag har bara mig själv att skylla. Jag såg en chans att träna mina benmuskler genom att spänna benen lite extra när jag struttar upp och ner i lejdaren. Min hytt är en halvtrapp nedom bryggan och mäss och dagrum ligger 3 våningar ner. Jag har insett att det kommer att räcka att gå helt normalt i lejdaren, de ganska många gånger per dygn jag kommer gå upp och ner, under mina 2 månader ombord. Tack IngridK för din underbara chilisalva, den kommer att nyttjas i kväll.

Men först: kaffe!
Joanna