Kemi. Överallt sker det kemiska processer, hela tiden. I luften, i blodet, i marken, på solen. Och i Kemi. Jag befinner mig för tillfället alltså i Kemi, längst upp i Bottenviken på finska sidan. Här lossar vi just nu gasolja, diesel och bensin. Jag har aldrig varit här förut. En gång bilade vi av någon anledning till moster Kaja och stugan, belägen utanför Tammerfors. Det enda jag minns är en vidrig camping någonstans i mellersta Sverige. Och ja, ett fiskestopp i Finland. Jag tror det finns bilder från fiskestoppet så det är därför jag minns det. Men vi bör rimligen ha åkt igenom, eller i alla fall passerat Kemi.
Nåväl. I går skickade jag mail till några av mina vänner i ett specifikt ärende. Förutom min fråga plitade jag även ner några rader om mitt varande, bl a att jag stävar mot Bottenviken.
Hjalmar återkom och påminde mig om att Tampa, hans bogser-bo-båt som ligger mig varmt om hjärtat, tidigare hette Perämeri. Efter kriget köptes hon av den finska staten och i samband med det fick hon nytt namn. Perämeri verkar ha många betydelser; vattnet, havet, bakvatten, marina, utombordare.
Men det som känns närmast just nu och som jag tar fasta på för fortsättningen är Bottenviken. Söker jag på Bottenviken på Wikipedia så står det just Perämeri (fi).
Bassan svarade också på mitt mail och frågade samtidigt vad det är för skillnad på Bottenhavet, Bottenviken och Kvarken. Jag insåg att jag faktiskt inte har en aning. På något sätt känns det faktiskt som det hör till den nationalgeografiska allmänbildningen, i alla fall om man är intresserad av sjöfart. Å andra sidan finns det väl ingen som aldrig hört en sjörapport: ”Kvarken Sydväst 7 m/s, Bottenviken…” Men därifrån till att geografiskt kunna placera dessa områden är väl föga intressant om man inte tänkt sig ut på nämnt vatten.
Till Bottniska viken, som alltså är den norra delen av Östersjön, räknas Ålands hav, Skärgårdshavet, Södra Kvarken, Bottenhavet, Norra Kvarken och Bottenviken. Södra Kvarken skiljer Ålands hav från Bottenhavet och Norra Kvarken Bottenhavet från Bottenviken. Med ”Kvarken” avses normalt Norra Kvarken.
Värt att nämnas är väl att Kvarken/Höga Kusten är ett världsarv.
Nu år det vara nog med undervisning för idag. I alla fall från mig till er. Själv skall jag fortsätta studera ISGOTT (International Safety Guide for Oil Tankers and Chemicals) och ljud- och ljussignaler. Jag vill inte påstå att just tankerområdet känns högintressant. Tankarna drar gärna iväg till SECU’sar, trailers, karaoke och skön besättning, på väg någonstans mellan Lübeck och Kotka. Jag försöker verkligen lära mig så mycket som möjligt av det som sker ombord, även om det känns som min lilla trötta hjärna inte förmår ta in så mycket mer just nu…
Ta hand om sig!
J