Le…

leDet måste vara något som är fel… så klart!

Läsårets första tenta går av stapeln idag, med start klockan 14. Jag vaknade, av mig själv, klockan 05.58. Låg och drog mig i ca 30 sekunder innan jag studsade upp och gjorde kaffe. Vaskade av lite disk på samma gång. Åter till sängen. Fastnade i bloggen, den nya, på bekostnad av nyhetsläsning. Spatserade strax innan åtta ner i tvättstugan för att kolla om det möjligen var ledigt. Det var det. Upp och ner igen med smutstvätt. Fick sådan lust att diska igen så jag tog resterande och passade samtidigt på att ställa i ordning lite plastburkar i skåpet. Ni vet det där skåpet som det alltid blir en sådan förbannad oordning i och där det aldrig finns rätt lock till burkarna.

Medan jag står där och plockar kommer jag fram till att jag är så förbannat glad. Och pigg.
Först tänker jag att det är livsfarligt. De senaste dagarna då jag pluggat har jag vilat middag 1–2 timmar mitt på dan. Det skulle i praktiken innebära att jag kommer falla i koma i samma stund som tentavakten säger ”vassego att börja”. Dumt.

Det måste inte vara något som är fel… så klart, tänker jag sen. Dagen har bara börjat på det bästa sätt och jag tänker ta vara på det.

Le mot dig själv i spegeln, och du får ett leende tillbaka. Jag lovar!

Puss!
J

One Comment:

  1. ”Le mot dig själv i spegeln, och du får ett leende tillbaka.”

    Fy fan vilken töntig avslutning…
    /Smoothie

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *