Mmmm, så konstigt!

Jag kan inte låta bli att återkomma till den kommentar jag fått av M, om mitt inlägg Tänk om, om Mio.

Jag funderade på det där ett tag, med vad som anses vara medborgerliga rättigheter och vad man skall dra gränsen för lite olika saker. Jag tycker fortfarande pappa Jon är ute och cyklar.

Okej. M tycker att Mio skall få åka kommunalt, som alla oss andra, trots våra fel och brister. Det får M gärna tycka.

Tyvärr gör ju M misstaget att i sin första kommentar använda sju (7) utropstecken på slutet, om jag räknat rätt, och sådant kan aldrig få mig att ta någon på allvar. Det räcker med ett (1). Att M sedan inleder med att kalla mig ”jävla idiot” och avslutar med ”puckade fjortis” får mig mest att skratta åt M’s oförmåga att få sagt vad h*n vill utan att bete sig som en – just exakt – puckad fjortis.

Visst hade det varit ett exemplariskt samhälle om alla kunde få ta del av allt, sjuk/rullstolsburen eller ej.

Men var skall vi dra gränsen? Jag tänker på alla astmatiker och allergiker som har svårt att nyttja kommunala färdmedel för att paranta damer häller över sig dyr och äcklig parfym. Eller åter igen, de puckade fjortisarna som åker kommunalt mellan stallet och hemmet. Eller de som äter nötter och jordgubbar på bussen en het sommardag.

Jag tänker på de som lider av klaustrofobi och tycker att det är för trångt eller de med fobier för andra människor. Hur skall Västtrafik handla för att inte låta bli att ”diskriminera” dem?

Sen har vi de där idioterna som bor på ”landet”, långt från kommunala färdmedel. Men de har ju valt själva att bo där de bor, för idag kan man ju välja exakt var man vill bo själv. De får självklart skylla sig själva om de inte tagit med i beräkningarna att de kanske till och med måste ha två bilar.

Sen tänker jag på dem med dålig ekonomi som inte har råd med månadskort och de där som jobbar så dumma tider så det inte går några allmänna färdmedel.

Sen kan jag bara inte låta bli att tycka att veckans sämsta protest är den som komikerparet Ljungberg & Bonnevier gjorde. Det måste ju vara något fel i huvudet på en om man medvetet stoppar spårvägen i en timme, dessutom tre (3) olika linjer. Restidsgarantin som Västtrafik kommer få betala ut äter väl upp några timmars arbete på de däringa ramparna som går så långsamt att bygga. Konstigt!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *