Skönt!

Kotka, Finland. Grått. Duggregn.

Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte har det bra. Jag stormtrivs, helt enkelt. Chiefen, som jag kollat film, druckit öl och samtalat med en hel del, har åkt hem. Han skall ha 3 månaders ledigt så vi får inte tillfälle att segla tillsammans igen. Synd. Det visade sig att vi hade en hel del gemensamheter i livet. Folk, intressen, platser och fartyg – på olika sätt. Och detta så långt tillbaka i tiden som snudd på 17 år. Häftigt.

En motorelev, också tjej, mönstrade på i förra veckan. Och mönstrade av. Samtidigt kom L och löste av M (matroser). Kapten CG som jag åkte ner med är från Skärhamn och är på långt och ingift håll släkt med en arbetskamrat till Yvve (min dotter Mys pappa). Således har även han och jag med största sannolikhet stött på varann, eftersom jag oxå jobbade där för dryga 10 år sen. Inte jag och CG alltså, utan den ingifte. I samband med att S mönstrade på och löste av Lill-M visade det sig att S bor granne med Extreme Food, mina polare som säljer hot chili-stuff på Ingenjörsgatan. Och detta bara ett handgranatskast från det ena av mina favvo-stamhak hemma i stan. Vi hittade inga gemensamma bekanta men han hade allt noterat Dans limmo ståendes utanför studion. Ja, världen är liten.

S hade med sig en sån däringa gångmaskin så nu kan jag fortsätta äta med den stora aptit som infann sig redan dag 1. Jag har redan problem att komma i byxorna jag kom hit i. Suck. Men det skall väl 20 minuter och 4 km i kombination med styrka och lite hytt-pilates, några dagar i veckan, råda bot på. Således eloge till både D och R som fixar och donar i byssan.

C/O (Chief Officer) B är en klippa, både på att lära ut sitt arbete och sjunga karaoke.

Som sagt, jag skulle ljuga rejält om jag sa att jag inte har det bra. Dessutom vann jag fredagens öllotteri…

/Joanna

Ps. Sa jag att jag har det bra?