HuhaHUHA! Jag har haft besök ombord. Men det är inte det som är ”huha”, tvärtom var det riktigt, riktigt roligt. Jag var som ett stirrigt litet förväntansfullt barn hela morgonen.
Om någon har missat hur Vikingland seglar fram och tillbaka mellan Lubeck och Kotka, så säger jag det igen: Vikingland går mellan Kotka och Lubeck. Och efter Lubeck går vi tillbaka till Kotka. Så. Men. Stuvarna i Göteborg behagar inte arbeta på midsommarafton så Stena Foreteller, som skulle vart dit och lossat denna svenskaste av dagar, behövde lite assistans. Först hade jag ingen som helst tanke på att gå i land. Sen fick jag äntligen mina glasögon som optikern skickat. Trasiga. Således kändes det som om landstigning blev ett nödvändigt ont. Sen kom jag på att det kunde vara roligt att få lite besök. Jag skickade sms till några stycken men det blev lite hafsigt eftersom kommunikationen var kass. En och annan som hade varit roligt att se föll bort. Således betyder det inte att jag inte ville se dig som inte fick något sms. Förhoppningsvis blir det fler möjligheter i framtiden. Och för all del, är det någon som har vägen förbi Lubeck eller Kotka, så är det bara att kolla om det sammanfaller med att vi är där.
Hur som helst. Jag skall göra en delvis stressig dag kort. På morgonen kom Lucas, Livet och Dan. Dan hade en present med sig till mig, en Schneider Weisse t-shirt. Förstod att Jazzå var inblandade där. TACK! Stor är den, men den duger utmärkt att alternera PA-tröjan att sova i. Livet överlämnade en pysselbok. Jag har redan börjat pyssla i den och jag kommer dela med mig av mitt pysslande frampå. Vi tog en rundvandring i bygget, ”hängde i hytten” och var så klart på bryggan. Jag tror bestämt att de var lite imponerade.
Sen fick vi lite bråttom och begav oss av fartyget. Dessvärre var det en stressig dag, denna ”dan före dan”, och vi fick vänta i nästan en timme på transporten till Gate 4. Vi släppte Livet och Lucas på Oceanen och jag och Dan åkte till Göken. Det var som att komma hem. Dan skulle packa in saker i bilen och jag skulle egentligen bara bege mig vidare till Extreme Food för att hämta en sak samt köpa lite såser. I samförstånd kom vi dock fram till att vi behövde äta så jag rusade till SS och införskaffade lunch. Sen var det bara att skiljas åt. Men ibland får man glädjas, och vara nöjd, med det lilla.
Tjing, tjong hej på Extreme Food, och sen vidare mot optiker. Under tiden har jag kommunicerat med Bertil, som gjorde ett ärende i stan innan han skulle till Vikingland. Således kunde jag få skjuts genom staden från optikern och hem. Men helvete vad det skall till att fixas med vägarbeten. Hemma. Packa lite kläder och samtidigt ringa och säga till Yvve, i sällskap med My och Ika, att de strax kunde bege sig mot skeppet. Ju närmare hamnen vi kom desto lugnare kände jag mig. På parkeringen möttes vi upp och sen va det bara att ta transporten tillbaka och kliva ombord. En lite hafsig rundvandring där en viss dotter var mäkta imponerad av den tomma poolen, som för tillfället funkade som baksetplan. Upp till hytten och sen vidare till bryggan. Även detta imponerade på My som meddelade att ”jag har nog den coolaste mamman i hela klassen”. Med bara 45 minuter kvar till avgång kilade vi ner i mässen. Mässman såg till att My fick glass och vi andra drack kaffe och käkade bullar. Sen var det bara att följa herrskapet till rampen och kramas adjö. En mycket fin dag om än fasansfullt stressig. Missförstå mig rätt när jag säger att det var skönt att lämna kaj. Lika skönt som det var att se några av mina nära och kära.
Här kan du se några bilder från besöket. Jag hoppas få fler av Livet snart.
I övrigt vill jag passa på att gratulera Gustav som fyller 17 år. Puss och kram på sig!
/Joanna