Herregud. Hur hinner folk blogga högt och lågt? Jag skulle behöva gå ner på halvtid om jag skulle hålla mina bloggar uppdaterade var och varannan dag.
Min policy är, och har alltid varit, att privat snack inte hör hemma i firman, oavsett om det är hemsida, blogg eller telefonsvarare. Jag är inte intresserad av att veta om dagens frånvaro beror på barn med kräksjuka eller att maken har slemhosta.
När jag kommit en bit i dagens inlägg på Fröken Paraïso-bloggen insåg jag att det blev alldeles för personligt. Så nu sitter jag här och parallellskriver om samma sak fast i olika varianter. Suck!
Grejen är att jag ser mig själv som rätt så konservativ inom stämpel- och scrapträsket. Min motvilja till färdigmönstrade papper och alla möjliga hajjteck-tillbehör som finns, gör mig nog lite grann till en motvallsmulatt. Men det är liksom jag. Jag tycker att det kan bli för mycket när blommor och blad blandas med pärlor och knappar och sedan – dolt i djungeln – ett litet foto/stämpelmotiv. Det är väl inte min stil, helt enkelt. Det samma gäller kort; fyllda med pryttlar så man inte vet var man skall fästa blicken.
Jag vet att det inte är så jag kan tänka när jag driver en verksamhet, men jag gör det ändå, och vet att jag förlorar ekonomiskt på det i längden. Men det känns ändå bra i magen. Visionen får helt enkelt bli att försöka bevara de gamla teknikerna, som man använde sig av när alla 2010-talets tillbehör inte fanns. Som något slags kulturarv.
Hur som helst så fyller en nära år idag. Jag är usel på att skicka grattiskort. Jag är usel på att gratulera också, om jag verkligen inte känner för det. Mina barn försöker jag fira; varje födelsedag är på något sätt ett steg närmare ”tack och adjö”. Men ibland, som igår, fick jag lust att både göra och skicka ett grattiskort. Jag föredrar att ge bort och presenter utan anledning och mer ”bara för att”. Det är ju fasiken så mycket roligare – tycker i alla fall jag – och det är ju huvudsaken. Jag är fullt medveten om att jag troligen framstår som väldigt egoistisk – det är jag. Men jag har faktiskt förmåga att känna empati också. Med andra ord är jag nog väldigt… egopatisk.
Kortet ja – som ju faktiskt är upphov till inlägget – klassificerar jag som enkelt, och det var väl dit någonstans jag ville komma. Jag gillar enkla kort. Helt enkelt.
Grattis Mamma!
tack, för den impulsen, jag blev jätte glad!Speciellt eftersom jag älskar att få kort, fjärilar och det enkla!
Blev bara så förbannad nyfiken ,vad står skrivet under fjärilen?
Jag hoppas att L trivs, iaf. har han spridit ut allt vad han har skissat,målat, klippt och haft med sig, över hela stugan.
kram
Ps. Du kan ta bort kommentaren från fr.P-inlägget.
Svar: Jag vet nog inte riktigt vad det står, det är från ett gammalt vykort tror jag. Tanken är väl just att man inte skall kunna se vad det står, så det inte blir något opassande. Vi gjorde det misstaget med en stämpel med ett hjärta en gång. Där kunde man läsa något i stil med ”gratulationer” eller om det var ”hälsningar”, och det var en del som inte tyckte det passade fast hjärtat var jättefint i övrigt.
Jag låter inlägget i Fr. P vara kvar. 🙂