På det stora hela kan jag bara konstatera att jag är mycket glad för att jag är den jag är. Och att jag är ”där” jag är.
Visst finns det ett och annat som kan förändras, och den processen åligger ju ingen annan än mig själv att initiera när tiden är mogen. Viktig är dock att inte stirra mig blind på konsekvenserna av en omständighet – och därmed förbise hur det kommer att påverka helheten.
Jag begär inte att min omgivning i allt skall förstå hur jag tänker eller känner. Jag anser det inte längre ens nödvändigt att alltid bli förstådd. Med tanke på den tid det har tagit att förstå hur jag själv fungerar kan jag knappast begära att någon annan skall göra det på en bråkdel av den tiden.
Jag kommer naturligtvis alltid att vara jag, men för att trivas med detta jag måste det kännas helt. Att upprätthålla detta tillstånd vare sig vill eller kan jag ålägga någon annan att ha eller ta ansvar för. Det betyder dock inte att jag är oberoende av andra människor eller att allt jag gör blir rätt. Relationer till – och samtal med – andra människor är oändligt viktiga; en förutsättning för att jag själv ska kunna utvecklas. Däremot tror jag – nej, jag vet faktiskt av egen erfarenhet – att det ligger en risk i att allt för idogt hänga upp mitt liv på andra människors existens, åsikter eller handlingar.
Ja(g) – det är mycket jag i denna text. Min tro är att det där jaget är viktigt – inte bara för mig – och att det är autentiskt och tillfreds. Visst är det jobbigt när det jag gör går galet och jag har mig själv att skylla. Men jag vet – som ovan nämnt och av egen erfarenhet – att det kan bli väldigt mycket jobbigare i längden om jag väljer att skylla egna nederlag, stora som små, på andra.
Jag berättar kanske inte allt för dig. Jag gör alltid mitt bästa för att ge dig mitt ärliga svar om du frågar mig något – även om det inte är vad du vill höra.
På det stora hela kan jag bara konstatera att jag är mycket glad för att jag är den jag är. Och att jag är ”där” jag är.