Jag älskar musslor. På Vikingland var det det rätt ofta musslor på menyn, i soppa eller bara vitlöksgratinerade som tillbehör.
Oftast roffade jag åt mig de största, så klart! Så gör nämligen vi andra generationens invandrare med afrikansk/österrikiskt/finskt ursprung.
En dag när jag satt och slafsa i godan ro såg jag att det stack ut något ur en av musslorna. Ta mig fan om det inte såg ut som en kuk. Inte för att denna kroppsdel i sig på något sätt är oaptitlig, men vid matbordet. Nej käre barn – någon måtta får det vara på tokigheterna!
Trots att det tog emot var jag tvungen att utforska de andra musslorna som låg kvar på tallriken, Kunde det vara så att just denna, av någon anledning, muterats på sin odlingsplats. Frågan ”med vad då iså fall” dök upp först senare.
Upplysningsvis kan jag delge er att alla musslor ser ut så inuti. Detta konstaterande gjorde mig inte på något sätt på bättre humör. Under pågående examination omprövades dock uppfattningen att musslor är bebodda av minikukar. Tittar man en stund ser det mer ut som små dinosauriehuvuden. Vet i ärlighetens namn inte vilket som är värst.
Jag säger inget mer utan överlåter åt dig att göra din egen bedömning.
Ur jord är du kommen…
Ärligt – skall det se ut så här?
Eller kanske ”vad” är du?
Ehhh, vem är du?
En mussla om dagen, håller lusten borta från magen.
/J