Fy fan!

Moi i Afrikat 2003

Jag gillar inte invandrare och jag gillar inte barn!
Men framför allt tycker jag inte om mig själv!
Och det är ju inget konstigt eftersom jag ju trots allt och på sätt och vis uppfyller båda ovanstående krav.

Jag har aldrig blivit mobbad eller retad för min kulör – så vitt jag vet. Troligen är det så bevänt att eventuella okvädingsord rörande mitt, på dessa breddgrader synliga ursprung, helt enkelt inte noteras. Däremot skreks det ”viting” efter mig då jag spatserade runt på marknaden med min äldsta syster, i Douala – Kamerun. Det kändes faktiskt lite konstigt. Men den stora reflektionen, eller kanske insikten, var att det kanske inte är så konstigt att bastarder som jag ibland undrar var vi hör hemma. I mitt fall har det väl mer handlat om att hitta det själsliga hemmet. För svensk är jag ju!

Nåväl. I söndags när jag lämnat över ett stycke flickebarn till sin far, bestämde jag mig för att ta en sväng in i Nordstan. Varför har jag ingen aning om. Jag svor lite över alla människor som stod i min väg, ända tills dess att jag hittade ett litet intressant stånd på julmarknaden. Ni vet den där som huserar på Nordstadsorget varje år.

Mitt upp i allt ringer Fröken K. Vi pratar på en stund men eftersom jag inte känner mig klar med lerfigurerna cirkulerar jag kring ett av borden. Jag ser då hur en familj tråcklar sig in med barn och barnvagn mellan bänkar och bord. Jag hade nog inte börjat studera dem om det inte var för att ungen, som fadern har i famnen, river ner en av de små söta lertingen. Han plockade inte upp spillrorna, eller såg ut som han hade en tanke på att meddela för konstnärinnan att hans unge, av misstag så klart, råkat göra sönder en figur. Dessvärre var inte konstnärinnan på plats och såg det hela. Jag spatserade ju fortfarande omkring, mer och mer frånvarande i samtalet med Fröken K, emedan min blick följde mannen. Blicken stannade upp vid hans maka. Hon hade slängt upp det andra barnet på bänken, bara någon meter ifrån. Hon byter blöja och torkar med våtservetter som hon sedan helt ogenerat slänger in under bänken. Även blöjan tog samma väg. Jag avslutade samtalet med Fröken K och försökte andas lugnt. Jag tänkte att måtte de plocka upp skiten efter sig innan de går.

Som en spion ställde jag mig en bit bort för att kunna hålla utkik. Jag blir sällan arg så jag ser rött men jag kan meddela att jag kokade inombords. Men tror du inte på f*n att de bara gick? Kvar ligger äckliga våtservetter och en troligen ännu äckligare blöja. FY, på sig!

Men det är inte det som egentligen får mig att känna mest. Jag hade redan börjat gå mot dem för att fråga om de verkligen tänkte lämna skiten, men jag vågade inte. Inte för att jag inte vågade i sig, utan för att jag helt kände att jag ville be dem åka till något annat ställe eller land. Ja, tänker er vilken syn: En galen mulatt som står i Nordstan och skriker åt en barnfamilj: ”Åk hem! Kom inte hit och skräpa ner!” Men, så får man ju inte säga! Och ja, det kanske skulle kunnat vara vilken helyllesvensk som helst, som gjort detta. Rasist är jag absolut inte. Såvida jag inte anser den cameroun/benin-östterrikisk-finska rasen vara den främsta och bästa av dem alla. I rimlighetens namn borde jag i så fall inte avlat av mig med en norsk-svensk man. Å tredje sidan känns det som att jag skulle haft svårt att hitta en ”jämlike” att producera avkommor med över huvud taget.
Invandrarfientlig då?

Dr K, som fick ta del av min traumatiska upplevelse igår, meddelade att det finns ett parti för sådana som jag, men att jag troligen inte skulle vara välkommen. Det är inte så att jag ogillar invandrare generellt. Däremot tycker jag väldigt mycket illa om dessa personer i just detta nu och i stundens hetta valde jag att se på dem som ”invandrare”, istället för som medmänniskor. Jag är en hemsk människa, helt enkelt. Eller?

När jag var i afriska länder 2003 upptäckte jag att detta handlande var mer regel än undantag. Min syster körde samma stil när hon käkat klart sin lunch, i en taxi. Hon öppnade helt sonika bilrutan och slängde ut skräpet. Sen ser det ju ut som det gör där och tyvärr tror jag att det kommer fortsätta göra det. Jag är nämligen övertygad att hennes ungar kommer göra exakt likadant, om de inte gör det redan. Jag blev i begynnelsen lika upprörd då, men insåg sen att hon faktiskt inte vet bättre. Det är så ”man” gör där…

Det är bara det att jag tror att vår jord hade haft ett bättre världsklimat, på alla sätt och vis, om det inte låg en massa skit och pyrde överallt.

Ett ren värld och ett rent samvete – ger skön sömn!
/Neger-Jo

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *