Gus med mögel i pannan
Min ena son, Gustav, är drygt 16 år och läser Hotell & Restaurang på gymnasiet. Han valde lärlingsprogrammet vilket innebär att han är ute på praktik 3 av veckans 5 skoldagar. Underbart! – tänkte jag när han började. Nu kanske han kan börja laga mat hemma också. Eller hur!? Jag får väl resonera som så att jag får vara nöjd om han gör bra i från sig i skolan, och att han i alla fall vet hur han skall klara sig när han flyttar hemifrån. För lagar mat gör han sällan hemma, ännu.
Hur som helst så behövde han en kockkniv. En bra sådan. En sån där som jag skulle vilja ha själv men inte riktigt kunnat motivera inköp av. Men nu blev det att koppla upp sig mot japansk sida på internätet. 98 dollares fick jag punga ut med. Snacka om att det kostade mer än det kommer smaka.
I samma veva fick jag ett mail från en god vän och tidigare kollega. Han företag säljer bland annat kockkläder i något nytt material som heter Nano Tex. Jag tror inte Gustav kommer få någon mer ”present” det närmaste men med tanke på materialets fördelar kanske jag skulle låta min andra son, som jobbar med textil och design, sy om något till en festblåsa åt mig. Då kan man kalasa flera da’r i rad utan att vara rädd för spill och fläckar. Käckt va?
Men skall jag riktigt vara ärlig så känns det faktiskt rätt okej att lägga pengar på bra saker till barnen. Men han kan ju glömma att komma hem och äta, sen när han flyttat hemifrån. Det kommer vara jag som åker till honom!
Smaklig spis!
Joanna