Skräp – Mattias Hagberg
Joru, så är det. Men det är ju skräp det där, som vanligt.
Jag försöker verkligen, till vardags. Lite så där. Kanske lite mer än Stina-Maja och Bertil. Men mindre än Bert-Rune och Disa.
Jag undviker bil i allra högsta grad. Gillar att ta buss eller gå. För att inte tala om tåget! Jag sopsorterar och komposterar. Åker till ÅC. Begagnade kläder är oftast inte bara billigare, de är roligare också. Har använt tygblöjor till alla tre, för så där 2K år sen. Jag gör det för att det känns naturligt. Inte för att någon står med pekpinne, funkar väl sällan bra då, i något sammanhang. Sällan läser jag något specifikt om miljö, annat än det jag måste.
Således var lyckan total när jag ”tvangs” läsa Skräp. Men det var ingen aha-upplevelse i den bemärkelsen att det var totala nyheter, bortsett från vad sopbergen som barnen i Accra är byggda av.
Min spontana reaktion är att denna bok borde läsas av varje människa men nej – inga pekpinnar. Min varmaste rekommendation är – att läsa – Skräp, av Mattias Hagberg. Det går snabbt. Tog mig bara mellan Göteborg och Stockholm. Med tåg.