Jag är trött på att stå där, som en jävla idiot, och undra om de inte har något öl som jag kan tänkas tycka om. Bartendern eller kyparen räknar upp den ena sorten efter den andra och jag är ganska säker på att det är ett av de tillfällen då grodminen visar sig. Grodminen tros vara, i samråd med säker källa, ett tecken på missnöje av något slag. Oftast med ett lättare inslag av idiotförklaring. En eftersmak av ”snälla du” kan säkerligen kännas i luften om förslagen inte jäst klart innan de släpps ut. Men absolut. De kan säkert mer om öl än jag, och skall jag vara riktigt ärlig så är jag nog både kräsen och svårtillfredställd. Det funkar inte att säga att jag inte gillar öl med beska i, för jag upptäcker fler och fler ölsorter som är över halva cirkeln på beska, men som ändå går ner.
Ett exempel på det är Schlenkerlas rököl (1359). Den är fantastisk, trots att den jag köpte idag och just sippar på är lite för varm. Egentligen. Eller så är det röksmaken som gör att den inte behöver vara väl kyld. Jag läste en recension, eller om det var ett inlägg på Flashback, där folk tyckte sig känna smak av bacon, ölkorv och rökt skinka. Skojar dom? Går det att dra tankarna till något annat än en rökig god whisky? Nej! Njet! No way! Inte ens om jag bara luktar kan jag associera till rökt mat. Beskan, som jag tror jag anar i det som kommer fram när klunken har slunkit ner, är mjuk. Rund på något sätt. Jag tycker den är lättdrucken, och i den perfekta världen skulle jag ha gått ut i mitt kök med nytvättat golv, och fyllt på mitt glas.
Men icke. Nytvättat är golvet för att det nyss var indränkt i rököl. Eftersom jag inte gärna blir berusad, hur som helst, köpte jag en sån där kork att sätta på flaskan. Just nu tror jag att den kanske är gjord för vin- eller saftflaskor, snarare än smalare ölflaskor.
Solen skiner in genom fönstret, jag är nöjd som fan över mitt systembesök och känslan när jag häller upp rökölet i mitt lilla glas är obeskrivbar. Som jag har längtat! Sedan tar jag jävulskorken och stoppar ner i flaskan och trycker till. ”Lite trögt”, tänker jag och tar i. Flaskan glider ur händerna och först tror jag att halsen gått av. Jag hinner ta mig fan tänka att jag inte vill se hur mina händer ser ut och att det är fan om jag inte kan segla matros mer i sommar. Skummet sprutar och både jag och köksgolvet, bänken och spisen blir bruna av skum och öl. Något mildare ord än ”fittjävul” finns inte att ta till. Jag upprepade det ett par gånger bara för att. Sen tittar jag på ölglaset som står en bit bort och väntar på mig. Sen på golvet.
Jag tar av mig klänningen, suckar och tänker att golvet kanske blir lyckligt om jag skurar det.
Nu sitter jag här med en Schlenkerla som snart är slut. Men vilken tur att jag köpte fem sorter till att prova.