jag är tom, jag är inget, jag är allt, det är kaos
jag känner ingen början, jag saknar slut – skjut!
skjut mig, skjut upp mig, gör slut på mig, slut mig
skjut ut dina armar och slut dig – om mig
rör mig, stör mig, berör mig, förgör mig
jag är tom, jag är inget, jag är allt, det är kaos
skjut mig
*********************************************************
Sådan är känslan. Både i drömmarnas land och i verkliga livet. Fast verkligheten toppar jag med en smula huvudvärk.
Det låg ett mail från Sigge i min inkorg i morse. Han har, via de sensorer han monterat in i min alltid så sjuka hjärna, noterat mitt på senare tid obalanserade varat. Han trodde att det var så enkelt som att jag behöver mig ett skjut. Kanske har han rätt. Suck, vem fan har tid med sånt? Spontant känns det som att det närmaste jag överhuvudtaget kommer någonting som har med kön att göra, så är det när jag kissar eller hör mig själv säga ”kuken”. Och då är det i ren frustration. Inte som jag kissar alltså, utan säger k*ken. Många k*k*r blir det på en dag.
Plötsligt blev jag glad för en sekund! Jag inser att det i alla fall inte kan ringa någon grinig svärmor och beklaga sig över att jag skriver så vulgära ord som KUKEN i en blogg som hela världen, om den talat svenska, kunnat läsa. Alltid något!
Fridens!
Joanna