Jag gillar inte att få nya läkare. Under alla mina sjukdomsår har jag haft turen att få många bra och hängivna specialister. I takt med att både jag och läkarna blivit äldre, sjukdomsbilden förändrats och andra saker hänt, så har det dansat förbi några mindre bra yrkesutövare. Ibland har jag protesterat, ibland inte. Idag skulle jag utan tvekan göra det om det känns som att personkemin inte fungerar. Min favoritläkare, immunologen Janne Björkander, var klockren. Jag sa hur jag mådde, kände och tyckte och verkade det rimligt så gjorde vi oftast de förändringar jag föreslagit. Det var aldrig svårt att få tag i honom och känslan var att jag kunde ringa när som helst. Uppenbarligen tyckte han samma sak ty en lördag förmiddag, efter att jag legat inne ett tag, ringde han och frågade om jag mådde bra och allt fungerade. Vid ett annat tillfälle ringde han och frågade om jag kunde komma och lämna blod. Jag undrade naturligtvis till vad och förklaringen var helt enkelt att han hade kandidater som behövde blod att analysera. Konstigt blod. Tack för den! Självklart fick han vad han ville ha.
Alltså. Eftersom jag lämnat Stenungsund, min privatläkare som är bra men svårtillgänglig utan bil och den helt usla vårdcentralen, behövde jag en ny läkare att gå till. Vårdcentralen jag tillhör har jag redan svartlistat efter mitt besök i syfte att få ett läkarintyg för sjöfolk. Det är en historia i sig som säkerligen kommer att dyka upp här, förr eller senare.
Jag hade surfat på nätet och plockat fram några privata ställen i stan. Efter att ha analyserat deras hemsidor på både text och utförande valde jag Järnhälsan på Järntorget. Jag vet att mitt resonemang kan låta vansinnigt men jag skulle aldrig gå till en läkare som har en kackig hemsida. Kan man inte själv så skall man lämna bort arbetet, så enkelt är det. Hur skall jag veta att han remitterar mig till någon som kan, om han inte kan själv? ”Låt se… hmm, jag testar att ge henne denna medicinen så ser vi hur det funkar. Ojojoj, den minskade visst ämnesomsättningen istället för att öka den”. Ctrl Z funkar i bästa fall snabbt och lätt på en dator, men knappast vid felmedicinering.
Idag var jag alltså där och det var på lätta ben jag gick ut. Jag trodde jag skulle hamna i en sits där jag skulle förklara och försvara varför jag försummat mitt medicinintag det senaste året och på så sätt känna mig som en ännu sämre människa än jag redan gjorde, men icke. Inte så att han inte undrade, men istället för att klanka och fördöma så sa han att jag direkt och försiktigt skulle börja med Levaxin igen. Sen blir det provtagning strax innan jag mönstrar på igen. Det tar ju ett par månader innan det ger resultat men min förhoppning att placebo-effekten skall börja verka redan nu. Det bästa av allt är att han kan ta hand om mina astmatiska och allergiska problem också. Jag är med min medicinering och mitt allmäntillstånd för stabil och ”frisk” för att få vara kvar på Sahlgrenska. Och det kvittar egentligen. Jag vet hur det mesta skall tacklas om jag åker på infektioner samt när jag behöver ditt eller datt. Om han är en liten Lill-Janne, vilket det verkar som, så kommer detta att funka bra.
Trött!
Joanna