Jag har fått en inneboende. En han tror jag bestämt att det är. Han luktar lite surt och ser för jävlig ut, men det är ju insidan som räknas. Det tar en natt att väcka honom till liv, och sen måste han oftast ligga och jäsa en stund. Han äter …
Igår var jag duktig, tyckte jag, och lade upp mitt första recept på den där Matklubben jag talte så väl om i förra inlägget. Det gillade dessvärre inte min fria syn på recept och således blev det inte godkänt. Men jag är inte den som är den – tarvas det …
Jag tror nämligen hela tiden att jag är äldre än jag faktiskt är. Det började redan när jag skulle fylla förra året, då jag glatt talade om för någon att jag blir 42. I samma stund som siffran lämnade min mun blev jag fnittrigt skamsen och sa ”Förlåt – nu …
Hemma igen. På gott och ont – faktiskt. Det är skönt att vara hemma; det var förbannat gott att vara ute. Som att välja mellan två onda ting – fast tvärtom. Eller välja förresten? Jag har inget att välja på; nu är det teori som gäller. Det som är skönt …
Vem traskar in i Nordstan glad i hågen och utan skrupler mitt natten en tisdag? Jo, lilla Fröken P. Men jag är nog hellre där då än klockan fem en fredag. Det gick väl några knarkare en bit bort, vad skulle det annars vara? Men vanliga knarkare är nog mindre …